Om du följer den blivande Tycho Braheleden via slingrande skogsvägar kommer du till Ingeborrarps Friluftsmuseum. Idag ligger byn mitt ute i skogen, men det får mig att fundera över om skogsvägen är riksettans ursprungliga sträckning. Medeltidens vägar följde vattendragen. Skogsvägen följer Pinnån. Längs vägar byggdes byar.
Idag har Ingeborrarp blivit Friluftsmuseum. Kanske kommer vi besöka det en regnig dag. Den här gången blir det bara ett besök i butiken.
Siv berättar att museet drivs ideellt av hembygdsföreningen och att konsthantverkare och konstnärer lämnar in sina alster som säljs mot en mindre provision.
Vi tittar runt bland smycken och träbrickor, böcker och oljor tills vi hittar Dunderhonung. Perfekt för vinterns förkylningar.
Egentligen hade vi planerat att äta på den närliggande golfrestaurangen Woodlands, men jag är hungrig och vi hamnar på Wärdshuset i samma gård som butiken.
På dagens meny finns tre rätter; lax med ramslökssås och potatis, hälleflundra med ris samt fläskfilé. Men kocken är flexibel och vi hör kunder beställer vegansk utan problem. Vi beställer en förrätt som inte heller finns på menyn. Eller rättare sagt två. En räktoast och en inlagd stekt sill med potatis. Supergoda och uppskattade båda två.
Det kan inte vara lätt att driva restaurang mitt ute i skogen, längs samma väg som Woodlands som ligger närmare motorvägen.
Maten är helt ok, miljön mysig – men det saknas det där lilla extra som får upplevelsen att lyfta. Sammanfattningsvis – inget ställe du åker långt till bara för att äta – men perfekt i samband med ett besök på Ingeborrarps friluftsmuseum.
Länkar
Här kan du läsa om vår cykling längs Tycho Braheleden den 28 juli 2018
1 kommentar
Tycho Brahe leden (2): Ljungbyhed – Eket – Cyklat · juli 30, 2019 kl. 11:39 f m
[…] felaktigt fyllningsmaterial vid lagning. Nu är den helt perfekt stigcykling ända fram till Friluftsmuseet Ingeborrarp som blir vårt nästa […]