Gruvmuseum. Nja, inte något som lockar direkt även om jag älskar museum. När min far ställde frågor om Schakt Albert väcktes min nyfikenhet och jag började googla. 19 gruvor, två dagbrott och hundratals privata gruvschakt bara i Bjuvs kommun. Nu fanns nyfikenheten där och jag kontaktade Olle Lundgren, vars telefonnummer jag fått på GeoForums träff i april.

Här kan du läsa mer om GeoPark Skåne.

Här kan du läsa om Cykelhandlarens kopplingar till gruvepoken.

Gruvmuseet i Bjuv ser verkligen inte lockande ut.
Fallfärdiga byggnader och en loppis finns intill gruvmuseet.
Utanför museet finns flera föremål från gruvan med illustrativa informationsskyltar.

Olle Lundgren mötte mig inne i gruvmuseet. Han berättade att han och några andra hade tagit initiativet till att samla föremål från gruvepoken när gruvan lades ner 1979.

Hissen

Museet är inrymt i maskinhuset. Då, när gruvan var igång, var det som en kringbyggd gård där vagnarna rullade upp för att tömmas.

Vi satte oss i skuggan under björken medan Olle visade handritade bilder som förklarade hur leran bildades för 200 miljoner år sedan, hur lera med rötter i brändes till chamotte.

Hur många människor arbetade i gruvan? Hur var livet som gruvarbetare. Frågorna hann växa innan vi gav oss in i museet.

Livet i gruvan

Livet i gruvan var farligt. Ändå var det en populär arbetsplats. Arbetstiderna var fria och man fick betalt efter hur mycket man högg enligt finurliga system. Det var inte ovanligt med olyckor.

En av besökarna lämnade in denna bild och berättade historien om sin anfader.
Rekonstruktion av arbetet i gruvan. Ofta fick kolhuggarna ligga i fuktiga kläder hela dagen. Bara vetskapen om hur många meter jord som fanns ovanför dem gjorde att det var långt ifrån alla som klarade av arbetet under jord.

Livet utanför gruvan

Museet i Bjuv skildrar inte bara arbetet i gruvan.

Från att ha varit en jordbruksbygd steg inflyttningen. Bostadsbrist och fylleri var några av konsekvenserna. För att attrahera arbetskraft tvingades gruvbolagen bygga bostäder. Även det finns skildrat i museet.

Bostäderna

Interiör från arbetarbostad
Ritning inför byggnationen av arbetarbostäder i Billesholm

Badhusen

Cykelhandlaren har ofta berättat han ”lärde sig simma” i en kvadratisk bassäng ungefär tio gånger tio meter. Jag har haft svårt att föreställa mig badhuset. Här på museet finns en rekonstruktion och bilden klarnar.

Eftersom bostäderna var trånga och arbetet i gruvan smutsigt byggde gruvbolagen badhus. Dit var även gruvarbetarnas familjer välkomna.

Arbetarrörelsen och strejkerna

Det var ett samhälle med stora klasskillnader. Här växte arbetarrörelsen stark.

Folkets hus och Folkets Park

Arbetarrörelsen hade stora problem att anordna möten eftersom den mesta marken disponerades av gruvbolagen. För att inte deras möten skulle bli avbrutna tvingades de köpa egen mark. Så bildades Folkets hus och Folkets park.

Kaffekanna från Folkets Park i Billesholm

. Musikkåren

Gruvbolagen ägde instrumenten som musikkåren spelade på. När de ville spela i samband med invigningen av Folkets hus förbjöds de använda instrumenten. Då lämnade samtliga medlemmar musikkåren och började samla till egna instrument.

Fritiden

På Gruvmuseet finns många informativa skyltar, men jag har förmånen att ta del av Olle Lundgrens berättelse. Han berättar att inflyttningen var stor. Det bildades många olika föreningar – akrobatklubbar, cykelklubbar, brottarklubbar.

Nykterhetsloger

Med mycket fritid och hårda livsvillkor följde supande. Flera nykterhetsloger bildades som anordnade aktiviteter.

Frikyrkor

Det fanns flera olika frikyrkor i bygden. De här fotona hittade jag från Betelförsamlingen. Cykelhandaren har berättat att hans morfar var vaktmästare i Betelförsamlingen och att hans mormor städade kyrkan. Hans mormors föräldrar skulle ha varit mycket engagerade i Betelförsamlingen men blev förnärmade när Cykelhandlarens mormor ville gifta sig med församlingens vaktmästare.

Kvinnoföreningar

Även kvinnorna organiserade sig i speciella kvinnoföreningar. Det är ett ämne för vidare studier – för när jag kom hit hade jag redan tillbringat massor av tid i den geologiska avdelningen.

Geologin

Så till huvudanledningen till mitt besök – geologin.

Fortfarande försöker jag smälta all informationen. 200 miljoner år är ett tidsperspektiv som är svårt att få grepp om och det är fantastiskt att tänka att växtdelar från den tiden fortfarande kan hittas i leran.

Och det är svårt att föreställa sig Pangea. Gång på gång tittar jag på bilden, på pricken för Söderåsen, hur den ligger precis intill ett vattenflöde. En jättekontinent av torr ökensand och så råkar vi befinna oss exakt där det är som mest sumpmark. Tänk – det är inte många ställen i världen som har de här förutsättningarna.

Och jag tittar på bilderna. Börjar förstå vad Emma Rehnström berättat, börjar koppla informationen på museet med stenarna i min trädgård.

Med fingret följer jag spåren i stenen. Tänk att dinosaurier faktiskt har gått på marken under våra fötter.

Det är många tankar och intryck som virvlar i min hjärna när jag lämnar museet i Bjuv. Nu bara måste jag besöka museet i Nyvång också.

Länkar

Öppettider och kan du läsa mer om Gruvmuséet i Bjuv

Tidsresan till Trias under Söderåsdagen 2019

Kulturspåret under Söderåsdagen 2019


4 kommentarer

Kulturspåret runt Söderåsen - andebark.se · juli 19, 2019 kl. 9:16 f m

[…] Här hittar du fler bilder från Gruvmuseet i Bjuv […]

Tidsresa till Trias - andebark.se · juli 19, 2019 kl. 11:24 f m

[…] Här kan du läsa mer om Gruvmuseet i Bjuv […]

Göra i Söderåsenkommunerna – Cyklat · juli 19, 2019 kl. 11:52 f m

[…] Gruvmuseet i Bjuv […]

Schakt Albert (1) - andebark.se · juli 27, 2019 kl. 9:42 f m

[…] Här kan du läsa mer om Gruvmuséets utställningar. […]

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *