I år är det dags att upptäcka nordvästra Skåne – jag har blivit ambassadör för Kulturkortet Sommar. I morgon skickas nyhetsbrevet ut och jag fick frågan vad det är för fördel att cykla till kulturen.

Det korta svaret är att jag älskar flexibiliteten cykeln ger mig – att kunna stanna när jag anar en spännande informationsskylt. Dessutom uppskattar jag tiden för tankar när man trampar mil efter mil.

Det långa svaret hittar du i dagens bilder.

Jakten på gravfält nära Tollarps gård

För en tid sedan läste vi att det skulle ha funnits ett gravfält vid Fälleberga. Idag återstår endast en sten, men i häftet uppgavs det att gravfältet troligen hade sett ut som det vid Tollarp. Därför cyklade vi omkring i Tollarp för några veckor sedan men alla vi frågade tittade lika oförstående på oss. Då kom cykelhandlaren på att det kunde vara Tollarps gård som avsågs. Och mycket riktigt – enligt vår vandringskarta ska det ligga ett gravfält i en skogsdunge öster om Tollarps gård.

Vi följde två hjulspår söderut.
I en skog full av fågelsång och liljekonvalj följde vi djurstigar.
Bäcken (som inte var utsatt på kartan) hade nästan torkat ut. Och det var tur för vi fick leda våra cyklar över. Något gravfält hittade vi inte. Vi får göra bättre research nästa gång.

Slaget vid Bunketofta 1525

Öster om vägen som går från Mörarp till Vallåkra (innan du korsar väg 109) finns en skogsdunge. Dit leder en stig som du behöver MTB för att kunna cykla på. På höjden finns en minnessten över de bönder som förlorade livet för sin frihet 1525.

Bondeupproret var ett sätt för bönderna att visa överheten sitt missnöje, exempelvis vid en förestående negativ förändring … Ett av upproren ledde till slaget i Bunketofta, i maj 1525, som slutade med ett stort nederlag för upprorsmännen.

Det ökade skattetrycket var en viktig orsak bakom bondeupproret år 1525. Några adelsmän förenade sig då med bönderna i kampen mot den danske kung Fredrik I. Kung Fredrik förde en adelsvänlig politik samtidigt som han försökte ordna upp landets ekonomi. Extraskatter skrevs ut. Konsekvensen blev en missnöjesyttring genom uppror. En stor del av bönderna som deltog kom från norra Skåne. Även skånska adelsmän med pengabrist deltog i upproret. Ur Skånes aristokrati deltog Niels Brahe, som ägde flera gods bland annat Wanås. En annan framstående adelsman som ledde upproret var Sören Norby.

Tidigt på året 1525 landsteg Sören Norby i Skåne. Många skånska bönder anslöt sig til honom och medhavd trupp. Målet för Sören Norby med flera, var att återinsätta den tidigare danske kung Christian på tronen. Denna hade avsatts två år tidigare vid ett adelsuppror.

Upprorsmännen med Sören Norby i spetsen stoppades utanför Lund. Kung Fredriks trupper krossade dem brutalt. När upprorsmännen insåg att de höll på att förlora flydde de in i Lund, men höggs grymt ihjäl.

Det slutliga slaget stod i en skogsdunge vid Bunketorfta i maj 1525. Det slutade med att många böner fick sätta livet till, övriga kapitulerade och tvingades svära Fredrik I trohet och lydnad. ”

Texten följer med mig under flera mil. Även om mycket förändras var kuperingen den samma. Vad tänkte männen som var på väg att strida? Hur var de klädda? Vilka vapen hade de?

Frågorna är många – och de handlar om den tid jag skriver om i nästa bok.

”Den 4 maj 1525 föllo här i Bunketofta lund skånska bönder i kamp för friheten”

Vallåkra

I Vallåkra finns en känd stenkärlsfabrik. Anledningen är den fina leran som finns här – växtmaterial som pressades samman för 200 miljoner år sedan då området var sankmark och dinosaurier vandrade mellan ormbunkar och ginkoträd. Men mer om det en annan gång – den här gången letade vi cykelstigar intill Rååns dalgång.

Gantoftadösen

Någon cykelstig hittade vi inte i Valåkra och valde asfaltsvägen via Kvisttofta istället. När vi nådde byn upptäckte jag en stendös från bondestenåldern – 3.600 år före Kristus!

Rååns dalgång

Från Gantofta kan du vandra (eller promenadcykla – dvs cykla i lugnt tempo med stor hänsyn till dem som promenerar) längs Råån till Raus kyrka. I ett i övrigt hårt trafikerat och platt landskap är detta en oas.

Råå

Vi lämnade Rååns dalgång innan Raus kyrka och fortsatte till Råå (i efterhand såg jag på kartan att vi skulle ha kunna följa Skåneleden ner i Råå). Vattentornet i Råå är ett bra riktmärke för att hitta.

Nere i Hamnen finns en Hamnkrog & Catering.

Från hamnkrogen har du utsikt över en parkeringsplats där bilarna döljer havsutsikten.
Vi beställde en av tre dagensalternativ (torskrygg) och tog med maten ner till en av bänkarna nere i hamnen. Här var utsikten betydligt bättre – dessutom slapp vi sitta nära andra gäster.
Råå har en härlig sommaratmosfär – svårt att förstå varför det inte blivit en besöksmagnet i likhet med sommarstaden Simrishamn.
Norr om Rååns utlopp ligger ett fartygsmuseum omgivet av ytterligare två restauranger – dock inte lika välbesökta som Hamnkrogen.
Mysiga gator där rosorna redan blommade – dock något svårtcyklat – men hög charmfaktor.
Vi följde kusten norrut medan vi diskuterade danskarnas landstigning inför skånska kriget. Var det inte här vid Råå de hade stigit i land?

Ramlösa brunn

Via google maps hittade vi till Ramlösa brunnspark. I efterhand ser jag att vi skulle kunnat återvända till Raus kyrka och därifrån följt Skåneleden till Ramlösa brunnspark.

Det är som om Ramlösa brunnspark sover en törnrosasömn – men mer om det i ett eget inlägg senare i veckan.

Landborgpromenaden

Skåneleden går längs Landborgpromenaden från Ramlösa brunnspark till Helsingborg. Ingenstans kunde jag hitta att man inte skulle få cykla där – i själva verket är det en av de härligaste cykelvägarna i området (som i övrigt är väldigt hårt trafikerat). Skåneleden är välskyltad och du kan ganska enkelt följa leden genom bostadsområdet Elineberg och sedan in i Jordbodalen där du följer Gåsebäcken i nästan två kilometer.

Dalgången skapades i slutet av den senaste istiden när stora mängder smältvatten nötte bort den mjuka berggrunden. Kvar där smältvattnet for fram finns idag Gåsebäcken.

Enligt informationsskyltarna fanns det en vattenkvarn i bäcken i mitten av 1600-talet. Under första hälften av 1700-talet bröts stenkol i Jordbodalen (stenkol som bildades av sammanpressade växter för 200 miljoner år sedan).

I slutet av 1800-talet förvärvade Helsingborgs arbetarrörelse marken till gården Fältarp och anlade 1895 en nöjes- och festplats med dansbana, teaterscen, skjutbana, kägelbana och restaurang. 1962 köpte Helsingborgs stad Folkparken. Idag drivs nöjes. och konferensanläggningen Sundspärlan i privat regi medan parken ingår i det övriga rekreationsområdet.

Helsingborg

I Helsingborg är det inte lika enkelt att följa skyltningen eftersom någon roat sig med att vända på flera av vägvisarna. För att inte hamna helt tokigt rekommenderas att kolla med egen karttjänst.

Bruces skog

Bruces skog är ännu en lunga i Helsingborg. Via härliga grusvägar nådde vi motorvägen där grusvägen går genom en tunnel och du kommer ut vid Vasatorps golfklubb. Asfaltsvägarna vi valde tillbaka till Billesholm var svagt trafikerade. Särskilt sträckan genom Lydestad var mysig.

Resans rutt

Vi svängde söder ut på en stig från vägen mellan Mörshög och Mörarp och irrade runt i en skogsdunge som låg där det var markerat ”gravfält” på kartan, men några stenar hittade vi inte. Istället fortsatte vi på småvägar till Mörarp och via Brunngårda Fjärestad till Vallåkra. Vi hade hoppats hitta någon stig i Rååns dalgång men fick ge upp och istället ta asfaltsvägen via Kvistofta till Gantofta. Där följde vi vandringsleden längs Rååns dalgång och fortsatte därefter till Råå för att äta.

I Råå följde vi Sydkustleden norrut (bra asfalt men tråkig dragning via industriområde.) Via google maps hittade vi halvtråkiga vägar från Råå till Ramlösa.

Från Ramlösa Brunnspark följde vi Landborgspromenaden/Skåneleden till Helsingborg via Jordbodalen (som enligt informationsskyltarna är omkring två kilometer och följer Gåsebäcken).

I Helsingborg cyklade vi via industriområdet Långeberga till naturreservatet Bruces skog med härliga grusvägar där du kommer under motorvägen och fram till Vasatorps golfklubb. Härifrån hittade vi mindre asfaltvägar via Hjortshög och Lydestad till Bjuv.

Länkar

Bjuvs gruvmuseum har en fin utställning om hur stenkol och lera bildades av växtmaterial för 200 miljoner år sedan.

Den 16 juni 2019 cyklade vi på trädgårdsrunda och passerade både Hjortshög och Ramlösa brunnspark. Här kan du läsa om den cykelturen.


2 kommentarer

Hemester i Helsingborg - ANDEBARK · juni 2, 2020 kl. 7:22 f m

[…] Söndagens cykling till Råå […]

Ramlösa brunn: där tiden stått still – Cyklat · juni 4, 2020 kl. 3:06 e m

[…] 31 maj 2020 Billesholm – Råå t.o.r […]

Lämna ett svar

Platshållare för profilbild

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *