Tjejcykling – förälskad i MTB

Varför har jag inte testat MTB tidigare?

MTB har ju allt – utmaningen, naturen, tystnaden.

Fast egentligen vet jag ju varför. Vurpan i juli gjorde mig rädd. Därför anmälde jag mig till Söderåsen MTB:s första tjejläger.

(Söderåsens MTB är ett samarbete mellan Klåveröds vandrarhem, Ulvsgården i Bonnarp och Team Albert MTB.)

I flera år har Katarina Karlsson drömt om att arrangera tjejläger för att utveckla MTB-cyklingen. Och det märktes – för vilken genomarbetad helg vi fick!

Deltagarna delades in i tre grupper med färre än sju i varje. Vi hade möjlighet att byta mellan grupperna och hamnade i det som passade vår egen nivå. Varje grupp cyklade med två ledare – en som cyklade först, stannade och berättade om vad som väntade och en som cyklade sist och fångade upp oss. Arbetssättet ledde till en trygghet där jag vågade gå utanför min komfortzon.

Lördagen inleddes med teknikträning – övningar för att vi skulle bli trygga med våra cyklar. Bromsar, svängar, balans, blickfokus. Små övningar men som tillsammans gjorde oss redo för eftermiddagens skogscykling.

Här fick vi testa tre mindre rundor som gav oss möjlighet att träna både på smala stigar, steniga stigar, gupp, uppförsbackar och nerförsbackar. I första varvet på varje runda cyklade vi tillsammans och ledaren stannade inför varje svårighet och tipsade om hur vi skulle ta oss igenom. När vi cyklat hela rundan tillsammans kunde vi cykla själv några varv tills de olika svårighetsmomenten satt. Ett perfekt upplägg för mig. Här kunde jag i lugn och ro känna in tyngdpunkten, hur jag skulle placera kroppen för att inte framhjulet skulle lyfta eller för att jag skulle hålla balansen när jag rullade över steniga partier i nerförsbacke.

Idag gav vi oss ut på en längre tur i Klåverödsområdet. Vilken naturupplevelse!

Jag hade turen att hamna i Lars Tydingers grupp. Hans fokus är just naturupplevelser och vi fick höra om den gigantiska fjällugglan som bor vid Traneröds mosse och han visade oss sina guldkorn – de branta horstarna där klättrarna håller till, rasbranterna, vildängarna, de gamla vägarna. Och det var bara så magiskt att jag saknar ord.

Känslan i kroppen när man klarat skrikabacken (fast jag ska erkänna att här kopplade jag på elen medan de flesta gick). Elcykel? Japp – jag tog den upp till Klåveröd istället för bilen. Den enda gången jag kopplade på elen var faktiskt i skrikabacken (men det gick alla utom Lars Tydinger).

Nåja, jag hade en hel del nackdelar med den tyngre elcykeln också. Bl a när vi skulle cykla över pallar då det var svårt att få upp framhjulet – men överlag fungerad elcykeln fantastiskt bra. Och som sagt – i skrikabacken var elen guld värd.

Den här helgen har verkligen gett mersmak och jag ska absolut delta i Katarina Karlssons tjejcyklingar i Team Albert. Men det här är inte bara en aktivitet för tjejer – vi får se om de breddar målgruppen till familjer under våren. Här ser jag en enorm potential för hela familjen att få rörelse och frisk luft – att upptäcka sin hembygd med nya ögon.

Här kan du läsa mer om Klåveröds vandrarhem

Här hittar du TeamAlbertMTB