Enligt informationsskyltarna har vägen mellan Andrarum och Agusa “slingrat genom landskapet på exakt samma sätt”. Långt innan vi hade läst informationsskylten hade vi konstaterat att Sverigeleden här gick på en uråldrig väg. De äldre vägarna följer landskapet på ett sätt som gör det mer njutbart att cykla.

Vi möter inte en enda bil längs hela sträckan, vägen är smal och slingrande och jag antar att de flesta bilister väljer snabbare vägar. Och det är jag tacksam för. Ännu mer tacksam blir jag när jag läser texten på informationsskylten.

“Idag är vägen kulturskyddad och inga ändringar i sträckning eller bredd får göras.”

Agusastugan

1833 flyttades Agusastugan till sin nuvarande plats intill den gamla vägen mellan Eljaröd och Degeberga.

Agusastugan
Agusastugan

Brydestuan i Breabäck

Fram till slutet av 1800-talet var lin en vanlig gröda i Skåne. Linet bereddes i brydestuor som du fortfarande kan se längs vägarna i Skåne.

Enligt lag skulle brydestuor anläggas långt ifrån eldfängd bebyggelse.

Brydestugan

Linberedning

Först lät man röta linet i den sanka mossen framför brydestuan under 2-3 veckors tid. Sedan togs dt upp och breddes ut på en gräsplan för att torka ytterligare ca sex veckor.

När dagen för själva “bryded” var bestämd kördes linet till brydestuan jämte en del bränsle bestående av krullspån, torra vedpinngar samt torv. Längst inne i “kölnan” gjordes det upp eld under laven.

När torven förbränts till glöd, lades en del av linet på den byggda laven. Härvidlag måste stor försiktighet iakttagas, eftersom det torra linet lätt kunde ta eld. Därför kunde man ej elda med annat än torv som glöder och värmer utan nämnvärd låga.

Det viktiga arbetet med att torka linet överläts åt någon äldre kvinna som hade erfarenhet och förstod sig på torkningen. När det första lagets lin var tillräckligt torrt delade lintorkerskan ut knippen i lagom storlek till alla deltagarna och bråkningen kunde börja.

En bråka är en träkonstruktion på två ben där man bråkar eller bröt linet så att de torra ytterhöljena lossnade och föll av och textilfibrerna blottades.

Arbetet försiggick under skämt och glam. Vederbörande husmor sörjde för att mat och dryck ej fattades. När arbetet fortgått några timmar dammades stenskivan av och nattförningen “nattamaden” sattes fram och åts under fria former. Därefter fortsatte arbetet tills linet var färdigberett.

Byns drängar och pigor var i regel mycket angelägna om att deltaga i arbetet. Ty efter verkställt arbete avslutades “bryded” nämligen med mat, dryck och nöjesliv. Om någon sedan vid den sista måltiden som åts fram på morgonen tog fler supar än han ordentligt kunde balansera hem med så var inte detta så noga.

Källa: Frans Lindberg Den gamla tiden är mig kär 1978

Texten finns på informationsskylten vid Brydestuan i Breabäck

Äta

Brösarps Gästgivaregård, november 2018

Brösarps Gästgivaregård, januari 2020

Sova

Brösarps Gästgivaregård, november 2018

Göra

Österlens glashytta – Elna Jolom

Bilder från mitt besök hos Elna Jolom i oktober 2013

SPA i Brösarp

Från Brösarp följer Sydkustleden den starkt trafikerade väg 19 norrut.
Brösarps norra backar en tidig januarimorgon
Oavsett årstid är det en njutning att cykla genom Brösarps norra backar.

Resans rutt

Vi cyklade Sydostleden norrut från Brösarp, svängde vänster mot “Hörröd” innan rastplatsen som kallas “Piraten”. Vägen var mer trafikerad än vi väntat oss och vi svängde första vägen mot höger (den går mot S Lökaröd, men jag minns inte vad det stod på skylten). Efter Lökaröd svängde vi vänster mot Hörröd och fortsatte rakt fram efter kyrkan tills vi vi kom ut på Sverigeleden som går längs “Hjortslingan mellan Eljaröd och Degeberga.

Vi svängde vänster mot Bertilstorp och cyklade via Lönhult innan vi fick en en lång nerförsbacke där vi rullade 2,4 kilometer. Den skulle jag inte vilja cykla från andra hållet.

Total rutt: 27 km

Asfalterade skogsvägar mot S Lökaröd

0 kommentarer

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *