79 km längs kungsvägarna kring Bälinge

Du som följer den här bloggen har nog lagt märke till min kärlek för gamla vägar. Det väcker min fantasi att veta att historiska personer färdats just här. Någon gång kommer jag antagligen skriva om historiska vägar i Skåne. Men tills vidare nöjer jag mig att lyfta fram dem här.

Därför blev jag extra glad när vi hittade informationsskyltarna som satts upp av Hembygdsföreningen i Perstorp. De handlade just om historiska vägar. Jag blev så nyfiken att jag googlade upp Gerhard Buhrmans karta från 1684 som du hittar här. Den kommer vi återvända till för vi insåg att de bästa vägarna lever kvar sedan dess. Visst är det fantasieggande!

I slutet av inlägget hittar du söndagens tur.

Vägar enligt 1734 års lag

I Sveriges rikes lag från 1734 indelades vägarna i Lands-, Tings-, Kyrk- och Kvarnvägar. I lagen redogjordes för respektive vägs minimum bredd.

Landsväg: 6 meter

Övriga: 3,6 meter.

I lagen angavs att vägunderhåll borde äga rum minst två gånger om året. Först när vårarbetet var avslutat och därefter omedelbart efter sädesbärgningens slut.

Kungsväg eller Kungens väg

Landsvägarna kallades ofta för Kungsväg eller Kungens väg. Föregångaren till dagens väg 24 (från Laholm till Finja) var en sådan kungsväg. I Buhrmans karta har den upptagits som ”stråkväg” men enligt informationsskyltarna är den betydligt äldre. Troligen har den anor från medeltiden.

Karl Knutsson Bonde

I februari 1452 färdades Karl Knutsson Bonde här söderut med ”kärrebyssor” (kanoner) lastade på slädar.

Christian IV

Från den danske kungens skrivkalender och dagboksanteckningar från Sivert Grubbe (länsherre på Malmöhus) framgår det att kung Christian IV färdades här i juni 1607. Han hade varit i Varberg och Halmstad, sovit på slottet Vallen i Våxtrop innan han fortsatte på kungsvägen genom Bälinge till Finja där han övernattade i prästgården innan han fortsatte mot Sölvesborg, Ronneby och Christianopel.

Gustav Horn

1644-45 tågade Gustav Horn den här vägen när han tågade genom Oderljunga med sin armé. Enligt den lokala traditionen tog soldaterna med sig kyrkklockan i Oderljunga till Markaryds kyrka.

Karl XI

Under augusti – september 1676 samlade Karl XI trupperna i sydvästra Småland. I slutet av oktober tågade en armé om drygt 14.000 man från Ljungby mot Skåne. Där vek de av mot Oderljunga och övernattade vid Bälingesjön den 25 oktober. Dagen efter nådde hären Blekemossa och fortsatte mot Helsingborg. Den 4 december 1676 stod slaget vid Lund.

Carl von Linné

Den 24 juli 1749 reste Carl Linnaeus från Vrams Gunnarstorp via Åby (Klippan) via Blekemossa till Bälinge. Dagen efter reste han vidare till Lärkesholm. Den 26 juli passerade han åter Bälinge på resa mot Kristianstad.

Milstolpar och milstenar

Sveriges äldsta bevarade milsten är från 1652 och finns i Dalarna. Milstolpar skulle placeras ut vid varje mil enligt 1649 års Gästgiveriförordning. Denna förordning kom att gälla för Skåne först 1658 när Skåne blev svenskt.

Den äldsta milstenen från Skåne är från 1663 och finns i Ystad.

Ofta sattes milstenar ut både för hel-, halv- och kvartsmil. Inledningsvis användes trästolpar och sedan gjutjärnsstolpar. 1728 var vägarna i Kristianstads län uppmätta med rödmålade ekstolpar. I Åsbo härad ersattes milstolparna med milstenar i sandsten år 1764. Kostnaden togs ut av bönderna som tvingades betala 4 öre per hemman.

Den gamla svenska milen var 18.000 alnar (36.000 fot) vilket motsvarar 10.688,4 meter. Mätningarna utfördes med snöre så att alla mil blev lika långa.

1891 upphörde påbudet om milstenar. De som finns kvar är skyddade enligt lag som fornlämningar sedan 1942.

Bälinge – en knutpunkt

När man tittar på Buhrmans karta från 1684 upptäcker man att sovande byar kan ha varit historiska knutpunkter. En sådan by är Bälinge där ”trenne Landsvägar, den ene från Malmö till Marckarydh; och den andre emällan Christianstadh och Hallmstadh” (ur inventering från 1687 och motsvarar väg 24 och 108) Idag är Bälinge en sovande by, men gårdarna längs bygatan väcker min fantasi. En gång fanns här ett gästgiveri.

I Bälinge by möttes de gamla kungsvägarna ”och delade sträckning något hundratal meter genom byn innan de sedan fortsatte på nytt åt var sitt håll. Genom åren har flera olika stavningar av ortnamnet Bälinge förekommit. Från 1500-talets Belinge/Bellinge till Bellinde/Bellinnde under första hälften av 1600-talet. Sedan 1713 är stavningen Bälinge.

Enligt en minnesskrift från Oderljunga sockens sparbank 1876-1941 finns ”Bälinge gästgivaregård upptagen i en avskrift av 1664 års gästgivareförordning och att gården då skulle vara från 1660-talet.”

I en skrivelse från den 15 april 1685 från t.f. generalguvernören Friedrich von Buchwaldt anges att det är angeläget att ”besätta” gästgiveriet i Bälinge och Oderljunga socken eftersom det var beläget ”stora landsvägen åt Stockholm, som alla resande till och från Sverige måste passera.” Gästgiveriet var vakant efter den förre gästgivarens ”stora försummelse”.

Någon gång mellan 1772 och 1778 flyttades gästgiveriet från Bälinge till Ulfs där det upphörde omkring 1880.

Resans rutt

Vi parkerade bilen vid kyrkan i Västra Torup och cyklade norrut mot Strandböke. Härligt slingrande vägar och nästan bilfria. (Underlag grov oljegrus och inte så lättcyklat). Vi fortsatte mot Galthult men hamnade sedan i Röke där vi orienterade oss efter solen (eftersom den karta vi hade med oss slutade i Algutstorp).

Via Slättesjö och Tiketorp hamnade vi i Käckarnas där vi hittade en informationsskylt om gamla vägar. Vi cyklade norrut via en gammal skogsväg för att sedan ta höger på en riktigt fin slingrande väg som ledde till Bälinge. Där vände vi norrut via S Ljungahuset och hade tänkt cykla mellan Lillsjön och Lärkesholmssjön men vägen var belagd med grov sten och nästintill omöjlig att cykla på. Så istället fortsatte vi på asfaltsvägen via Lärka, Hallen och Lärkesholm. Det visade sig tyvärr att även vägen längs sjöarna var belagd med detta hopplösa material. Vi höll båda på att åka i backen men tog oss fram till Skåneporten, Ö Spång och vidare till Örkelljunga. (Här går det bra att cykla, men det saknas cykelskyltar.)

Vägen tillbaka gick via Ö Ringarp på den breda asfaltsvägen till Bälinge och söderut längs Bälingasjön (riktigt fin cykling. I Ulvs svängde vi österut och cyklade slingrande vägar via Dalshult till Röke. Där följde vi skyltarna till Västra Torup.

Här finns verkligen potential att göra en fin cykelrunda om man ser till att underlaget på grusvägarna görs cykelvänliga.

Äta

Restaurang Stationen i Örkelljunga

Läs mer

Faktauppgifterna i det här inlägget är hämtat från informationsskyltar från Hembygdsföreningen i Perstorp. De har även gett ut boken Längs kungens vägar genom anrik bygd.

Karta över milstenar i Perstorps kommun

Gerhard Buhrmans karta från 1684

Skjutssystemet i Sverige – Populärhistoria