Slingrande asfaltsvägar mellan Vedby och Örkelljunga

Mossan är intensivt grön och talgoxens vårsånger ljuder.

Vårcykling gör mig så intensivt lycklig – och med min nya Nishikicykel blir jag lycklig i kubik.

Gårdagens alla mingelmöten får idéerna att sprudla. Gång på gång upprepar min Älskade att jag ska ta det lugnt, bara vara i nuet – inte i framtiden.

Kameran hjälper mig att hitta fokus och jag stannar ofta för att fånga ljuset, känslan och naturen.

Vägen mellan Vedby och Örkelljunga tillhör våra absoluta favoritvägar. Bra asfaltsunderlag, härlig kupering och slingrande. Dessutom finns det massor av avstickare att göra.

Den här gången svängde vi mot öster efter Esborrarp och hittade en ny slingrande grusväg.

Grusvägen som ser sämst ut på bilderna var bäst att cykla på. Den på bilderna nedan sög åt sig cykeldäcken. Än en gång var min cykel bäst – mer om det på bloggen.

Den andra avstickaren gjorde vi efter motorvägen där vi svängde åt väster. Här cyklade vi fel några gånger.

Till slut visade det sig att vi var tvungna att cykla rakt igenom den här gårdsplanen för att komma ut på vägen till Örkelljunga.

Att cykla grusväg är betydligt tyngre än att cykla på asfalt, men i gengäld innehöll dagens cykling stor variation. Med gott samvete kunde vi unna oss både förrätt, laxplankor och en bakelse till efterrätt i Örkelljunga.

Dagens cykling

Som många gånger förr parkerade vi bilen vid Vedby kyrka och följde vägen norrut. Bra underlag och få bilar. Kan det bli bättre?

Cykelhandlaren älskar nya vägar och hade hittat två nya som vi prövade. Den första gick in till höger strax efter Esborrarp.

Den andra var till vänster direkt efter att vi kört under motorvägen och sedan höger runt om en vägbom. (Vi följde den ”vita vägen” på kartan nedan, och inte den ”blå” som rekommenderas.

Middag åt vi på Stationen i Örkelljunga och avslutade med en kopp varm choklad och Budapestbakelse (som vi delade) på Nya Konditoriet innan vi cyklade tillbaka till bilen.

48 km härlig vårcykling på varierat underlag.