Vår tidsresa börjar den 23 augusti 1636 när Anne Pedersdater Kasteföll ställdes inför Rådhusrätten i Ystad för första gången. Det var inte första gången hon stod inför tinget – 1624 hade fått en månad på sig att lämna landet. Hennes brott bestod i att hon avlat sex barn med olika fäder och utövat trolldom. Men hur skulle hon kunna lämna Danmark? Vart skulle hon ta vägen. Istället flydde hon till Ystad där hon försörjde sig på magi. Där ställdes hon återigen inför tinget i den 23 augusti 1636. I en månads tid förhördes hon av rådhusrätten och erkände bland annat att hon utövat otukt med djävulen. Hur förhören gått till vet vi inget om.

Vad vi vet är att hon fraktades till Skånska landstinget i Lund där hon inställde sig med byfogden den 16 november 1636. Trots att Anne bad för sitt liv “begierrede att lanndsdommer wille betennche sig met sinn dom offer hinder, att hand kunde haffue ena god sambvittigheth” stadfästes domen och Anne fördes tillbaka till Ystad för att avrättas.

Vägen från klostret till Stortorget i Ystad.
Kanske var det här på Stortorget hon avrättades. Kanske var det utanför Österports torg. Uppgifterna går isär, men att hon brändes levande på bål vet vi. Så avrättades trollkonor i Danmark.

1658 blev Skåne svenskt men i fredsfördraget föreskrevs att invånarnas lagar inte skulle ändras. Därför tillämpades Skånelagen – nordens äldsta lag – ända fram till 1683.

1668 – 1676 pågick det Stora Oväsendet i Sverige då omkring 300 avrättades för trolldom och deras kroppar brändes på bål. Ännu fler stod på tur att avrättas när de vittnenas lögner avslöjades i Stockholm och hela rättsskandalen tystades ner.

Min debutroman – Oväsen i Älvdalen – handlar om den första processen i det Stora Oväsendet. Engagemanget väcktes när jag läste en beskrivning av den 12-åriga Gertrud som “den ondskefulla flickan”. Då insåg jag att vi behövde skriva om historien. Bilden är från boksigneringen på Dalarna Design i Falun.

Om det finns fler trolldomsprocesser i Sverige mellan år 1636 och 1706 vet jag inte. Hur jag hittade materialet om de här processerna kan du läsa här.

Upprinnelsen till nästa trolldomsprocess i Ystad var hjulmakaren Truls Nilsson som under en längre tid varit sjuk. Familjen misstänkte att sjukdomen var “satt på honom” av grannhustrun Boel. Den 2 oktober 1706 hittade Truls ett brunt papper vid köksknuten – han tog det till rådmannen och apotekaren som “snusade över innehållet – ett litet kors, ja av furu … en brödbit … litet salt … svavel … o alun kanske lite dyvelsträck, ja ja Truls det är säkert en trollknuta, han hittat!”

Truls fick rådet att bränna upp trollknutan för då skulle häxan visa sig. Truls följde rådet och låste in sig med pigan och häradshövdingens dräng innan de la trollkonsten över elden. Då visade sig Boels mor – Johanna (i protokollen har hon titeln paltagumma).

Vad som hände sedan har jag skrivit om här.

Av vittnesmålen från Ystad kan man förstå att klostret varit en magisk plats. Det finns flera berättelser om hur Johanna setts i närheten av klostret.
Sommartid är rosenträdgården en välbesökt plats. Kanske vore det en bra plats att minnas Johanna som

Staden lämnade till den “Allrahögsta och Allvetande Guden att döma” Johanna för trolldom. För signerier på en vagga, för att hon dragit trollpackan från Kabusa till staden, för sitt onda leverne och sina hotelser dömdes hon att slita ris vid kåken på torget och därefter undvika staden för alltid. Hovrätten ändrade domen från risslitning till 8 dagar på vatten och bröd samt två söndagar på pliktpallen i Mariakyrkan. Vad som hände därefter vet vi inte.

Mer om Johanna Hansdotter kan du läsa här

Kabusa ligger efter Nybrostrand – idag är det mest känt för sitt skjutfält.

I alla de trolldomsprocesser jag tagit del av söker rätten få den anklagade att ange andra. Det var så hysterin spreds – för att slippa tortyr angavs någon annan. Så även i Ystad. Johanna Hansdotter angav Hanna Isacks i Kabusa. Följande citat är hämtat från en artikel av Ragnar Albin som var införd i Ystads allehanda den 9 maj 1959 under rubriken “Trollpackan i Kabusa utövade svart magi”.

I Kabusa by vid Ystad bodde vid 1700-talets början i en fattig koja, vilken hon delade med en indelt soldat, en mager liten gumma av hög ålder, som en gång i tiden varit jordemoder och nu på gamla dar, såsom sådana plägade, livnärde sig på sjukvård. Bönderna brukade sända henne sina sjuka pigor för vård och hon ansågs vara en skicklig och snäll kvinna som aldrig gjort något väsende av sig.”

Vem var Hanna Isacks?

1706 uppgavs hon ha varit 82 år, vilket innebär att hon var född 1624. Hon uppgav att hon lärt till jordemoder hos Hanna Willards när hon var ung. Hanna Willards skulle i sin tur ha lärt både yrket och den hemliga visheten av äldre jordemödrar i Tosterups by. Det innebär att de signerier Hanna Isacks tvingas erkänna för rätten har sin grund bak i medeltiden.

Hanna Isacks var en begåvad kvinna. Den slutsatsen kan vi dra av ett uttalande från magister Felenius i St Köpinge. Inför rätten förklarade han att då han år 1696 förhörde den då 72-åriga Hanna läste hon upp “hela katekesen utantill på danska”. “Varöver jag mig mycket förundrade, tillade prästen, som också försäkrade, att den gamla alltid visat djup o. uppriktig andakt varje gång hon gått till Guds bord. T o m prästen hade alltså svårt att tro att denna gumma var ett djävulens barn.” skriver Ragnar Albin.

Häradshövdingen Seth har i mariginalen till protokollet gjort följande anteckning. “alldeles förtorkad i ansiktet, bara skinn och ben! Se, det var ju så en trollpacka skulle se ut eller hur? Men till detta har han fogat ännu en anmärkning: ‘hon är så förskräckt att hon darrar i hela kroppen och knappast vågar tala!’ Ja, hon var skrämd till döds och denna hennes skräck utnyttjar häradshövdingen.” I protokollet finns en lista på fyra olika kurer.

Ingelstads häradsrätt den 17 november 1706 (lördag)

“Cronans befallningsman Elias Löfberg ställde för rätten en hustru från Kabusa Hanna Isacks benämnd, som skall vara beskyllt för trolldom av en kona i Ystad, inläggandes ett Extractum Protokolli från Ystad Rådstuga hållit d. 12, 13 och 14 sistliden november för rätten upplästes.

Anno 1706 d 19 november

“Rätten fant nödigt närmare inhämta kunskap ifrån Ystad, uppsattes att så till vidare rannsakningen emedan allmogen och nämnden idag skulle på utskrivningen som av Hr. Öfversten hållas i Herrestad.”

Anno 1707 d 3 mars var en söndag, d 4 mars continuerades.

“Förehades till vidare rannsakningen de vid förra tinget hastigt gjorda sak angående Hanna Isacksdotter i Kabusa Trolldom. Havande Rätten i anledning av ett ankommit Extracti Protokolli ifrån Ystad dat d 21 december sistliden låtit hitkomma Elsa Trulsdotter, Jöran Petter Pottmakars hustru från Ystad, vilken förmentes bekänna sanningen det hon lovade.

I tidningsartikeln – Trollpackan i Kabusa utövade svart magi – har Ragnar Albin gestaltat i följande scen;

“Har hon då aldrig hört att sådan vidskepelse är förbjuden och att Gud förtörnad därav”, röt häradshövdingen.

“Naj, naj”, sa Hanna darrande, “allra har jag hört att di e förbjudet å hjälpa sin nästa i Guds namn!”

“I Guds namn, ja”, röt domaren, “men lerpottorna i Ystad satte hon ut i den ondes namn, fanens!”

“Ack, naj, naj”, klagade den gamla, “inte i Fanens, det var i Pockers namn!”

“Var det inte detsamma då?”

“Naj, visst inte, naj!”

Vittne efter vittne kallas in, häradshövdingen hotar med att hämta bödeln som kommer klä av henne och kasta henne i vattnet

“så för man strax se, om hon inte är en häxa!”

“Naj, naj, jag lovar å ente flytta, naj, jag har ente med den onne å göra …”

“Profoss”, ryter domaren och profosen öppnar dörren. “Sätt henne i fängelset och sänd efter bödeln!”

Hanna Isacks förlorar nästan medvetandet av fasa, sedan stönar hon och jämrar sig: “ja, ja, jag ska bekänna allt I vill, men inte fängelset, inte fängelset … “

Så kommer erkännandet. Gång på gång ropas profosen in och varje gång får han Hanna att bekänna vad häradshövdingen vill höra.

Anno 1707 d 5 mars

Bengt Olsson skriver följande i Släkt och Bygd

“Hanna Isaks hade sluppit sova i fängelset eftersom hon lovat att bekänna och berättar nu sig ha varit på 2 resor till Blåkulla sista skärtorsdagen om natten men slapp ingen av gångerna genom dörren då någon ryckte henne tillbaka genom att ta tag om hennes axlar så att hon inte kom in.

“Tala om vilka andra här i bygden som kan signa som du!”

“Di … di sier att Bengt skrivares mor i Glemminge ska kunna signa å trolla folk på samma sätt som ja’, men jag ved inte, jag har inte hatt me na å gjorra på forti år … “

“Prat! Du såg henne i Blåkulla! Bekänn nu, annars … “

“Allra, allra har jag vatt i Blåkulla, allra har ja hatt mä Fanen att gjorra … naj, naj, jag e så skrämder, jag ved ju inte va ja ska sia …”

“Profos. Hämta bödeln! Nu ska vi klippa av henne håret och ha henne på vattnet , så får vi se, vad slags kvinna hon är!”

Hanna faller på knä med händerna knäppta mot taket, kroppen vaggar av och an, rösten brister.

“Herre Gud … å goe Jesus … uppenbara sanningen for dom! … Låt ske ett ticken på mej, stackars människa, om jag e skyldi … jag e en syndare, jag som alla människor, men du ved Gud, att jag allra, allra hatt med Djävulen att gjorra … å du ved åsse, Gud, att jag e så skrämder å ängslig så jag inte kan fälla en tår … allri, allra har jag gjort nåd ont, jag har ju bara villat hjälpa di sjuke å olycklie … å nu e jag sell så olycklier å förtorkade så jag vet inte vad jag säjer eller tänker… “

Från det här står Hanna fast vid sitt ord och förnekar allt samröre med Fanen och Blåkulla oavsett vad profosen hotar med. Rätten avslutar dagen eftersom ingen av Kabusa byamän finns tillstädes för att ge uppgifter om en piga som omtalats under rannsakningen.

20 mars 1707

Återigen tas målet upp av rätten och nya vittnen förhörs gällande en avliden piga.

21 mars 1707

Nya vittnesförhör där Hanna anklagas för ondsägelser. “Rätten frågar Hanna återigen varför hon bekänt om det inte var sant och får till svar att hon inte vet vad hon sagt eller skulle säga men har aldrig gjort något ont eller brukat annat än lök och svavel som hon lagt under pigans säng, har bett till Gud att bevara henne och inte åta den onde få makt över henne.

Rätten konstaterar att det saknas bevis för att döma Hanna för trolldom. Istället döms hon för “begångna Signeri och förövade vidskepliga konster, att slita Riis, och att stå uppenbara Skrift och så fram framdeles skulle förnimmas någon trolldom begått, då därefter undergå laga straff vilket allt den Högel: Rättens Höga visa omprövande underdån. ödmiukeligst hemställa”

Enligt Ragnar Albin fick Hanna även sitta av ett fängelsestraff (vilket jag inte kan utläsa av Släkt och bygd) hos profosen i Järrestad och fördes den 26 april till magister Filenius i St. Köpinge för att få undervisning i de yttersta tingen. Detta lär finnas på ett intyg av borgmästaren i Simrishamn tillika Kronobefallningsmannen i sydöstra Skåne Elias Löfberg,

Men de här protokollen har jag inte själv sett – utan den här texten bygger enbart på materialet som jag angett nedan.

Bild: Cissela Larsson

Tack till bibliotekarien i Ystad – utan honom hade jag aldrig hittat materialet till den här historien.

Stort tack även till Bengt Olsson i Borrby som skrivit artikeln “Trolldomsmål i Kabusa” i Släkt och Bygd (Österlens Släkt- och Folklivsforskarförening)

Kvinnohistorier

Genom nätverket Kvinnohistorier vill jag bidra till att lyfta fram de skrivna och oskrivna kvinnohistorierna från dåtid till nutid – här kan du läsa mer.

Cykeltips

Cykla Sydkustleden från Ystad till Simrishamn och gör en avstickare från Borrby till Hammenhög.

Tingshuset i Hammenhög

Fakta om tingshusets historia

Mordbrand 1863

Trolldomsprocesser i Ystad

I december 2019 skrev jag ett inlägg om häxprocesserna i Ystad. Där hittar du även länkar till mina stories på instagram.

Rättshistoria

Underlag för boken Oväsen i Älvdalen

Svensk rättshistoria från de medeltida landskapslagarna till idag av Niklas Ericsson


0 kommentarer

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *