Om jag har möjlighet tillbringar jag gärna timmar på museum. För mig är det som att resa i tiden. Helst vill jag hinna läsa varenda skylt. Inte undra på att Cykelhandlaren helst avstyr gemensamma museibesök. Därför ser jag till att besöka så många museum jag kan när jag reser ensam. Läs mer…
Falun tycks vara en helt fantastisk cykelstad. Jag har redan bestämt mig – jag bara måste få cykla där redan i år. Så även om jag inte cyklade runt nu (det var väldigt mycket snö och is) – så passar jag på att dela med mig av ett bra ställe Läs mer…
När jag väljer restaurang är miljön en viktig del. Mer fantasieggande miljö än Rådhuskällaren i Falun har jag svårt att tänka mig. Vintertid är det öppet vissa kvällar i veckan. Jag lyckades komma dit tack vare ett ett föredrag för Inner wheel. Vi serverades kött på en bädd av spenat Läs mer…
Idag vräker snön ner. Tur att det är nära från vandrarhemmet Tre Björnar till Östängs bystuga där Ia Engström slog upp dörrarna klockan åtta. Jag och elva förväntansfulla kvinnor stampade av oss snön och tassade in i salen med högt i tak och pärlspont på väggarna. Från TV:n i ena Läs mer…
För femtonde gången besöker jag Älvdalen, men det är första gången jag besöker Porfyrmuseet. Varför undrar jag när jag kliver in genom dörren. Kanske är det namnet som avskräckt mig. Utanför gamla tingshuset står en ståtlig porfyrurna och på en informationsskylt kan jag läsa om Älvdalens olika bergarter. Vad mer Läs mer…
I Älvdalen är skogen ett stort skafferi. På Tre Björnar kompletterar Tini Björs naturens råvaror med egenodlade grönsaker. Dagens konferensgäster serverades älgfärsbiffar med purjolök och trattkantarellerna som vi plockade i lördags. Älgköttet kom från Näsets jaktlag där Lennart är en av jägarna. Mer om Älvdalens jaktlag kan du läsa i Läs mer…
För var gång jag besöker Älvdalen har skogsbolagen kalhuggit ännu en gammelskog. När ska de styrande inse att skog som fått växa i många år har ett större värde än massaved? Tillsammans med sina systrar äger Tini en skog där träden fått växa i hundratals år. Mossbevuxna stubbar vittnar om Läs mer…
Den första skrivretreaten till Älvdalen hittade jag via Facebook. Då visste jag inte var Älvdalen låg. Det var i maj 2014 och vitsipporna blommade. Kanske skulle jag aldrig ha återvänt om det inte vore för det där protokollet från september 1668. Tini och Lennart När jag återvände i november hade Läs mer…