I slutet av skånska kriget (1679) hade svenskarna sitt högkvarter i västra Ramlösa. Det berättades att soldater som plågats av fältsjuka 1677 tillfrisknat sedan de kommit att släcka sin törst vid källan vid Ramlösa by. Johan Jacob Döbelius var professor i medicin och började undersöka källan i början av 1700-talet. Han trotsade ramlösabygdens invånare när de varnade honom för rövare som höll till i den skog där källan låg.
Så småningom konstaterade Döbelius att vattnet hade samma sammansättning som i andra surbrunnar och skrev bland annat så här:
”Skjörbjugg, ledernas darrande, gikt och torrverk, svindel, hufvudvärk, flusser, rinnande och röda ögon samt rödt ansigte, hjertklappning, kort och elak ande, förslemmad, bortskämd och hård mage, förstoppad lefver, gulsot och mjeltsjuka, sten såväl i njurarna som i blåsan, hysteri, stranguri, hvita flussen, och äfven nyttjas detta vatten mot hvarjehanda fel i menstrua.
Unga personer, ännu ej utbildade, som hafva fallandesjukan, hvilken oftast härledes från en förslemmad mage eller maskar, kunna äfven vid Ramlösa Brunn söka sin hälsa. Men de som från ungdom varit döfva, haft starr, eller de som hafva lungsoten, samt äldre personer med fallandesjukan, hafva ingen restitution att vänta vid denna hälsobrunn.”
Texterna nedan bygger på den information som finns att läsa på skyltarna som hänger under taket på Pelarhuset. Det byggdes 1919-1922 som ett 2:a klassens badhus. (Ramlösa brunnspark invigdes den 17 juni 1707.)
”Att dricka brunn var en central del i Ramlösa Hälsobrunns verksamhet. Det järnhaltiga vattnet i källan ansågs vara lindrande för en rad olika sjukdomar.”
År 1856 uppfördes det första badhuset i Brunnsparken. På menyn stod varma granbarrs- och mineralbad från hälsokällan. Möjligheten att bad i öppet hav ansågs som en stor tillgång.
”De som ville bada i öppna havet kördes ut i det långgrunda vattnet i engelska badvagnar, som drogs av hästar. När badgästerna hade badat färdigt signalerade de med en flagga, varpå badvagnarna på nytt kördes ut och hämtade upp dem. ”
1879 köpte Ramlösa Hälsobrunn strandmark mellan Råå och Helsingborg där de bygde ett badhus med 24 badhytter. ”För den obemedlade menigheten uppfördes särskilda badskjul som fick användas kostnadsfritt.”
Den ansvarande brunnsläkaren rekommenderade särskilt granbarrsbad och torvmossebad.
1882 byggdes ett nytt förstaklassbadhus – Varmbadhuset men det innehöll även två kallvattenbassänger med tio gradigt vatten.
När brunnsgästerna anlände till Ramlösa Brunn och steg av vid den västra ingången möttes de av en pampig entré med väntsal.
Västra Entrén med väntsal och biljettkiosk byggdes under … 1876-1882.” Under perioden byggdes det livligt i Brunnsparken och byggnaderna utsmyckades med snickarglädje.
Fram till att Helsingborgs stad tog över brunnsparken 1973 var man tvungen att betala entréavgift för att komma in i brunnsparken. Entréavgiften varierade mellan vardagar och söndagar.
Klassamhället var tydligt gällande de dagliga rutinerna. Brunnslasarettets fattiga drack från källorna klockan fem på morgonen. Klockan åtta var allmogen välkomna. Senare på förmiddagen kom societeten ner till källorna för att ostört dricka brunn.
Det fanns fler olika brunnshus runt om i parken. Förutom att de skyddade mot väder och vind var de samlingsplatser. Här drack man brunn, lyssnade på predikningar, föreläsningar och dansade.
Under åren 1707-1976 var 33 brunnsläkare verksamma i brunnsparken.
Ramlösa fattigförsörjningsanstalt – senare brunnslasarett byggdes år 1836 på initiativ av Kung Karl XIV Johan som brukade vistas i Ramlösa brunnspark tillsammans med drottning Desideria.
Stora Hotellet eller societetshuset, som det kallades, var ett förstaklasshotell. Mindre bemedlade var hänvisade till Lilla Hotellet, f d Ramlösa Wärdshus i Köpinge by, strax utanför Brunnsparken och enskilda husägare som hyrde ut rum.”
Brunnsgästerna som bodde i parken intog alla sina måltider på Brunnshotellet.”
Den alkaliska källan i ravinen … upptäcktes på 1890-talet. Vattnet här hade samma goda kvalitet som de förnämsta hälsokällorna i Tyskland och användes till att behandla många sjukdomar.
Till följd av vattnets goda egenskaper tillsammans med den behagliga smaken började apoteken i Helsingborg sälja vattnet kolsyrat och tappat på flaskor.
Det alkaliska vattnet började tappas på flaskor i Ramlösa Brunnspark, i badhuset som låg i ravinen, år 1912 och den första renodlade vattenfabriken byggdes i ravinen i parken år 1915. Fabriken flyttades utanför parken år 1973.
Men än idag tas det alkaliska vattnet från ett borrhål i brunnsparken. Det tar 70 år för en regndroppe att nå källan 90 meter under markytan. ”
Cyklat
0 kommentarer