Med utsikt över Öresund ligger Örenäs slott. Det är inte första gången vi åker hit och äter brunch – men den här gången blev vi positivt överraskade.

Örenäs Slott uppfördes 1914-1918 av ”Sockerkungen” Carl Tranchell och kostade en miljon kronor – en ofattbar summa på den tiden. Redan året efter avled ”Sockerkungen” och slottet såldes 1924 till greve Fredrik Bonde. Greven uppvaktades av nazistiska bulvaner som ville köpa slottet och göra det till rekreationsanläggning, men istället sålde greven det till Skånes fackliga organisationer. 1943 öppnades Örenäs Slott som semesterhotell och kursgård.

Entrén från landsidan påminner om en betongkoloss – eller som Cykelhandlaren säger ”det liknar skit”. Intrycket från havssidan är helt annorlunda.

Många gäster passar på att promenera genom parken ner till havet efter en rejäl middag. (Det lär finnas två vandringsleder på tre respektive nästan sju kilometer.)

Vi hade tur och fick ett fönsterbord, norrut anade vi Ven vid horisonten.

Invändigt är slottet pampigt, klädkoden proper (och jag propsade på att vi skulle ta med ombyteskläder).

Utbudet av rätter är gigantiskt – och även om vi bara tog lite av varje var vi nästan för mätta för att kunna njuta av efterrätten.


Vi uppskattade det stora utbudet av grönsaksrätter, men saknade något så basalt som kokt ägg. Är det inte på modet att servera vanligt kokt ägg längre? För mig är det ett måste till sillen. Istället hittade vi någon märklig skål med Cocotte med grönkål som verkade bestå av ägg (till höger på bilden nedan)..

Tomatsoppan (till vänster) var också riktigt god liksom Rödbetsbourguignonen (i skålen till vänster på bilden nedan). Förutom dessa var salladen med gröna bönor och fetaost samt laxen mina favoriter. (Det fanns tre sorters lax).

När vi skulle ge oss på efterrätterna upptäckte vi att våfflorna alls icke var efterrättsvåfflor utan snarare förrättsvåfflor. Hm … jag föredrar nog efterrättsvåfflor – eller så berodde det på att jag var alldeles för mätt för att kunna njuta av dem. Ärligt talat var här så mycket mat att vi inte hade utrymme att smaka allt, fastän vi för det mesta smakar av varandra och inte tar av allt själva.

Så till de riktiga efterrätterna. Eftersom vi inte äter socker i vanliga fall blir smakar det mesta på efterrättsbufféerna för sött. Cykelhandlaren höll sig till körsbärsmousse, vispgrädde och frukt medan jag tog en liten bit av alla sorter för att smaka.


Klar favorit blev just körsbärsmoussen och chokladkakan som var riktigt ”tung”. Den 24 februari 2019 kostade brunchen på Örenäs Slott 295 kronor. Det fanns rikligt med vällagad mat (det största utbudet av rätter som vi serverats på någon brunch). Dock saknade vi den sista konstnärliga twisten, därför nådde vårt betyg endast upp till tre plus på vår femgradiga skala (där vi även väger in priset).

Fastän vi cyklade hemifrån upptäckte vi två nya vägar

Här kan du läsa mer om Örenäs Slotts historia.

Vad skapar en oförglömlig matupplevelse?


1 kommentar

När stora vägar blir glömda stigar – Cyklat · februari 24, 2019 kl. 9:12 e m

[…] Här kan du läsa om brunchen på Örenäs Slott […]

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *