Konstnären och Kocken i samarbete med Bob Hansson och Rimforsa strand

Klockan är ännu inte fem, men orden i mitt huvud gör det omöjligt att somna om. Storyn i tredje romanen nystas upp, finns där från ingenstans. Och jag vet att det handlar om att ta tillvara allt som kommer upp när kreativiteten kopplats på.

Men det finns ytterligare en text som pockar på att bli skriven. Den om nuet, om helgen som varit. För det jag upplevt är magsikt på ett sätt jag aldrig tidigare upplevt.

Sedan 2014 har jag levt för skrivandet. Skrivretreat på Tre Björnar i Älvdalen. Skrivkurser för Mats och Susanna. Skrivkurser på Skurups Folkhögskola. Skrivkurser för Bob och Tove på Capellagården och sedan Mundekulla. Ändå är detta något helt nytt. Som om jag först nu verkligen tar skrivandet på allvar.

Jag kan inte sätta fingret på vad det är – men jag tror det är känslan av lyx, av omhändertagande, av att miljön på Rimforsa strand gör tillvaron så lätt att man släpper fram det inre på ett annat plan.

Men hur fantastiskt Rimforsa strand än är så är det något annat som gör upplevelsen unik.

Att ge sig hän på Bob Hanssons skrivarkurser har jag gjort förr. Utan hans skrivarkurser hade jag aldrig kunnat bearbeta det trauma som självmordsplanerna innebar. Den här gången lyckades jag nå kärnan i det som inte ens sex års regelbundna psykodynamiska analyser lyckats låsa upp.

I dansalen är det både disco, vägledda meditationer, skakyoga och flödesskrivande.

Mellan regnskurarna tittade solen fram. Utsikt från danssalen.

Men även det har jag varit med om förr – det som är nytt är Konstnären och Kocken.

Första gången jag träffade Linda Ulvan var på en skrivkurs på Capellagården 2016. Det besående minnet är hennes röst, den ljöd klar genom mantran och sånger. 2017 var det hon som lugnade mig på trappan när jag inte klarade vara kvar i meditationen för skriva ner alla de fängelsescener som spelades upp för mitt inre. Linda är en av alla dem som blivit viktig i mitt liv även om hon inte vet om det. Hon och många andra har funnits runt mig på Capellakurserna när jag fullständigt tappat fotfästet, när tårar och skratt blandats till ett crescendo, när ogenomtänkta ord hoppat ur min mun efter den känslodiarée som Bobs övningar framkallar.

Igår briljerade Linda och trädde fram i all sin storhet. Texten hon läste har jag hört förr – och den går rakt in i hjärtat. Senare i bastun berättade hur hon planerat kursen på Rimforsa Strand in i minsta detalj utifrån alla de kurser hon varit med om.

Och här finns förklaringen till resan jag fått uppleva dessa dagar. Lindas omtanke och planering har skapat utrymme för Bobs spontanitet och närvaro.

Kocken då?

Kocken är Lindas man. Tillsammans har de under många år drivit restauranger i Linköping. För några år sedan sålde de sina verksamheter för att ge utrymme för mer kreativitet i sina liv. Idag är Mulle kock på Rimforsa Strand. Den här helgen är ett av deras första evenemang. Och vilket evenemang!

Frukosten hamnade i topp tillsammans med Tre Björnar på min topplista över bästa frukosten.

… en kakbuffé som vi kunde äta av ända fram till klockan fyra.

Vegetariskt och närodlat. Eller som Mulle beskrev det igår.

”I första hand använder vi det som växer runt huset. I andra hand tar vi det som växer runt sjön.”

Gårdagens förrätt slår allt annat jag ätit. Strukturen, hur smakerna gifte sig med varandra. Det var magiskt!

Lördagens förrätt – i botten en omelette av närodlad ost som kokts med grädde innan den hamnade i ugnen, överst ett parmesanchips. Till det sotad blomkål (magiskt gott) och tunt hyvlad morot som marinerats i stevia. Magi.

Förhoppningsvis kommer du i framtiden kunna hitta Kockens recept på facebooksidan Konstnären och Kocken. Linda säger att han gärna delar med sig av sina recept men låter oss ana att det kan ta tid.