Efter all biltrafiken på Gran Canaria längtade vi efter tystnaden. På kartan hittade vi ”Postridarens väg” – ett namn som lockade nyfikenheten i oss.

Vi parkerade vid Margretetorps gästgiveri och följde Dilligensvägen norrut. När vi svängde in på Postridarens väg fick vi ett rejält uppförslut, men underlaget var över förväntan.

Hur många slingrande asfaltvägar finns det? Ständigt upptäcker vi nya guldkorn. Allra bäst är de historiska vägarna. De är följsammare som om de ursprungligen är upptrampade djurstigar.

Namnet har vägen fått efter ett överfall. Idag finns en minnessten med följande inskription på platsen för överfallet: ”Här blev Norsk Post röwed år 1757”.

Postridaren red mellan Varberg och Helsingborg på uppdrag av norska posten när han blev överfallen och rånad på den här vägen.

I gångna tider var vägen över Hallandsåsen både besvärlig och farlig. Det är lätt att föreställa sig resenärernas lättnad när de nådde Gästgifverierna i Margaretetorp eller Östra Karup.

Postridarens väg övergår så småningom i Gamla Riksvägen, eller Kungsvägen som den också kallas. Hur länge den använts vet man inte, men i vart fall sedan medeltiden har den varit den viktigaste vägen över Hallandsåsen mellan Köpenhamn och Oslo.

Det kittlar fantasin att tänka att det troligen var här drottning Kristina flydde från Sverige år 1654. Svårare är det att föreställa sig den blivande Gustav III:s följe år 1766 när han skulle möta sin blivande brud, Sofia Magdalena, i Helsingborg. Hans följe bestod av 400 hästar och 56 vagnar.

Kungsvägen passerar även gränsen mellan Halland och Skåne. Mellan åren 1645-1658 gick även riksgränsen mellan Sverige och Danmark här.

Ortsnamnet Hulrugered minner om ståtrövarna som härjade längs Kungsvägen. Hulruge är gammelskånska för ”tjuvgömma”.

Enligt informationsskylten var 1600-talets mest fruktade ståtrövare Spring-Jon, men honom hittade jag inte någon information om på nätet. Om ”Gubbakarlen” hittade jag en hel del på Anbytarforums hemsida.

I boken Strövtåg i kulturbygd utgiven av sydkraft i samband med 75-årsjubileet 1981 – sammanställd och redigerad av Tore Evers nämns i en artikel Vägen över åsen av Rolf Thorpert följande om Hallandsåsen: 

Otaliga är historierna om bl a tattarnas bravader på åsen. Mest fruktade man på 1800-talet »Gubbakarlen» och hans vältrimmade pågar, vars namn förknippas med våldsdåd, tjuveri och lurendrejeri av alla de slag. De bodde i en liten grå koja på den skånska sidan nära Benmöllan ett stenkast från Kägleån. Huset myllrade av svartlockiga barn i alla åldrar, som tidigt fick lärdom om syskons och föräldrars färdigheter. Den mest fruktade var Kalle, en legendarisk figur i trakten och som med sitt svartlockiga och ovårdade skägg hade ett skrämmande utseende. Stugan var väl placerad med tanke på överfall. Resenärer som kom söderifrån hade en stark stigning och kom man från norr bar det brant utför och det var svårt för kusken att hålla igen hästarna. 
 Enligt Maria Döös, som skrivit Postridaren på Åsen, var reptricket Kalles specialitet. I skydd av nattens mörker spände han ett rep över vägen, hästen stannade, resenären slogs sanslös och plundrades, repet lossades och med en påk sattes hästen i sken utför slänten. Kägleån blev ofta slutmål för ekipaget. ’

Enl. Stig Edenfur i boken Östra Karup under flydda tider hette Gubba-Karlen Karl Pettersson, född i Örkelljunga 1/5 1828. Han var gift med Carolina Hallström född i Barkåkra 22/5 1823 och de hade fyra söner. 
Stig skriver så här: Gubba-Karlen och hans söner skall enl. ryktet rånat vägfarande, men det var nog en överdrift. De blev gripna och straffade för många stölder, framför allt häststölder men några rån blev de inte åtalade för. Yngste sonen dömdes till en månads fängelse för stöld, men därefter förde han ett hederligt leverne. Gubba-Karlen, hustrun och de tre andra sönerna dömdes alla för tredje eller fjärde resans stöld. 

Norra Skåne 1883-03-22

Det är lätt att föreställa sig hur Gästgiverierna i Margaretetorp och Östra Karup blev samlingspunkter där man sökte sällskap för att trygga färden över Hallandsåsen.

Fortfarande kan du äta dig mätt på Gästgiveriert i Margaretetorp, men idag njuter vi naturen och de härliga backarna.

På vägen till Båstad cyklade via Hunnestorp och Lya. På återfärden kom vi genom Hulrugered. Båda vägarna hade bra asfaltsunderlag, slingrade med härlig kupering. Bilarna var få.

Vi beräknade att turen var ca 47 kilometer.



Här kan du läsa om brunchen på Hotell Skansen i Båstad



4 kommentarer

Anki Hansson · februari 19, 2019 kl. 12:13 f m

Vilka fina foto och cyklingen ser verkligen magisk ut!

    Annika Andebark · februari 19, 2019 kl. 9:44 f m

    Åh, tack! Vad glad jag blir! La mer tid på att fotografera när vi var på Gran Canaria – vilket förhoppningsvis ger resultat.

Brunch med havsutsikt – Cyklat · februari 17, 2019 kl. 9:17 e m

[…] Här kan du läsa om cyklingen från Margretetorp till Båstad […]

Historiska vägar - andebark.se · februari 17, 2019 kl. 9:39 e m

[…] Dimman gjorde cyklingen magisk – du hittar fler bilder på cyklat.se. […]

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *